Linnea: "Sorgetårar måste bli till frön"

I början av oktober var tre av ledarna i EFKs internationella arbete, Linnea Åberg, Maria Finnevidsson och Anneli Dagernäs, i Kapstaden, Sydafrika, för att delta i en konsultation med nätverket Micah Global. Micah är ett nätverk av 400 evangelikala organisationer och kyrkor som arbetar inom holistisk mission och kristet utvecklingsarbete och i Kapstaden fanns 300 ledare representerade för att dela lärdomar, reflektera och samtala. "Vi måste lära oss att sörja, sörja profetiskt", är något som Linnea tar med sig från samlingen. I den här reflektionen förklarar hon mer.

Det unika med Micah är att nätverket startade av missionsteologer från det Globala Syd och konsultationen präglades av röster och tolkningar från Syd vilket gav nya perspektiv, provocerande tankar och goda utmaningar för hur vi gör mission idag i en värld där mission inte bara sker i utan också från Syd och Öst.

Men, vad då ”lära sig sörja”? Under konsultationens första dag var fokus på klagan och sorg. En ganska annorlunda start på en efterlängtad konferens kan man tycka, men desto djupare vi gick in i sorgen desto mer meningsfull blev den. Låt mig förklara.

När världens alla globala utmaningar väller över oss via mobiltelefonen och nyheterna, tenderar vi att dra oss undan. Bördan blir för tung att bära så för att överleva ignorerar vi larmen från hungersnöden i Sudan, klimatförändringarnas påverkan i Bangladesh eller förföljelsen av minoriteter i Indien. Vi drar en tung suck men vänder blicken till nästa videoklipp på Instagram och tänker: ”men jag kan ju ändå inte göra någonting”. I Kapstaden blev vi uppmanade att våga ta in sorgen och smärtan, stanna kvar och låt oss påverkas av den. Jesus tittade aldrig bort. Han tog in världens synd och sorg, såg utsattheten, lidandet och orättvisorna. Vår Herre, Kristus, grät över tillståndet i världen, gör vi?

Men vi stannade inte hela veckan i sorgen. Sorgetårar måste bli till frön som sår och skördar det profetiska och aktiva hoppet. I Kristus har vi hopp om en helad värld. Det hoppet är inte glättigt eller lättköpt utan djupt förankrat i verkligheten av världens tillstånd, i Guds kärlek och nöd för den här världen. Som efterföljare, märkta av samma kärlek, är vi, hans efterföljare, bärare och förmedlare av Jesus, vårt korsmärkta hopp.

Det var inte bara en mäktig känsla att få stå tillsammans med hundratals andra kristna i sorg och hopp, utan också en påminnelse om att vi i EFK står i breda nätverk av församlingsrörelser och organisationer som följer Jesus in i svåra situationer. Vi behöver varandra för att våga sörja och fortsätta vara profetiskt hoppfulla även i en tid av nöd.

/Linnea Åberg, regionledare för EFKs arbete i Asien